Papper gör inget annat än strular nuförtiden. Man kommer ju inte ens in på bloggen sin! Hur skall jag då kunna visa er mina fina uppköp, hur skall jag då kunna vältra mig i självömkan och ladda upp foton efter foton för er beskådan? Ei onnistu ei. Hoppas folket bakom siten get their stuff together och gör något åt saken. Ugh.
Nåväl.
Medan det snöpyrar så in i häströven därute så sitter jag och snusar på mina gula hyacinter, fingrar på de blåa snitthyacinterna som jag bar med på planet. Det är sådant som Köpenhamn var fylld till brädden av. Vårblommor. Varför kan inte hyacinten vara en vårblomma hos oss också? Det frågar jag mig. Och var finns alla de där purpurfärgade och gula och allehanda andra färgerna på våra hyacinter? Varför blir vi utan då dannebrogernas land bara badar i ljuvligheterna? Ett ärende för riksdagen, det är det.

De turkosa ljusstakarna bar jag också hem till snöiga Finland, och känner vårsolen lysa sin fräscha lysning när jag tittar på dem där de står på min nya eleganta lilla byrå. Är den inte fin så säg. Äkta svenskt 50-tal. Med teak och läder. Jag var en aning galen av lycka när jag pallade hem den, det var jag.
Något annat jag pallat hem under de senaste veckorna är den guldiga 60-tals lampan. Den ska just snart hänga i min farstu/aula/vad den där delen av denna lilla höghuslägenhet än kan kallas. ”Just snart” betyder troligen om cirka ett år när nån barmhärtig människa tagit itu med en sak som jag inte får gjort. Men det gör inget, för jag kan beundra den sittande där på bordet också.

Var det nåt annat ni ville veta idag?
Nähä. Int då.